min historia

Efter min första match med mina då 6-åriga grabbar, tittade jag på min man och sa - vi lägger av. Jag hade tidigare spelat innebandy i div1 och varit spelande tränare där. Där var det seriöst och alla ville verkligen vinna varje match till 100 %. Nu hade jag och min man startat igång min sons fotbollslag där vissa hellre plockade blommor än jagade bollen och lyssnade när de hade lust. Vi hade aldrig tränat barn tidigare men tänkte det kan väl inte vara svårare än att träna ett damlag. Men vad fel vi hade, här har man spelare som inte brinner för sin idrott och föräldrar som ska tycka och tänka. Man får inte tänka elit och ingen får sticka ut i mängden. Det var svårare än att träna ett damlag märkte jag väldigt snabbt.


Jag glömmer aldrig när jag träffade vår kanslist Håkan första gången som tog emot mig i klubbhuset, jag hälsades välkommen till klubben och fick en pärm och en nyckel. Nu var det bara att köra igång.


I pärmen fanns adresslista, närvarokort och en massa tomma flikar. Jag hade inte gått någon kurs utan fick börja googla lite på nätet för att få lite tips på övningar. Det var i detta läge jag önskar att jag hade hittat denna sida som hade kunnat ge mig tips på hur man bygger upp ett lag med kontaktföräldrar, ledare, upplägg av träningar och matcher, regler på och utanför planen m.m.


Jag var tränare för min sons lag fram tills de blev 12 år. Några ville satsa i andra lag och vi var tvungna att lägga ner laget. Några år senare var vår dotter tillräckligt gammal för att börja spela fotboll och självklart tog jag chansen och starta upp hennes lag.


Efter dessa år har jag lärt mig en massa saker och jag kan erkänna att jag ibland varit en dålig tränare som stått och skrikit på mina spelare att de ska jobba mer osv. Jag har varit en urusel mamma och tränare som skällt på min son för att han inte presterat sitt bästa.


Jag hoppas att jag med denna sida kan hjälpa nya tränare - som oftast är mammor och pappor - att starta igång nya lag. För att vara tränare för ett gäng småknattar och få vara med på deras utvecklingsresa är bland det bästa man kan vara med om.


Men i vissa situationer vet man inte riktigt hur man ska agera och lära sig nya saker hela tiden, ibland är det stressigt då man skyndar hem från jobbet för att hinna äta och hinna till träningen i god tid innan de andra kommer. Jag känner mig ibland frustrerad när spelarna inte är fokuserade på träningen, när föräldrar inte svarar på kallelser så man får jaga och tjata. MEN ibland kommer man hem från en match och är helt lyrisk när spelarna har presterat jätte bra. Som tur är vinner det positiva det är ofta jättekul och lärorikt och ger massor av energi.


Njut av denna tid för åren går fort ;)


/ads.txt -> /https://pp2-resources.s3.amazonaws.com/49561/1989651-dldxxuh2cq.txt 301